7 november 2013

Om möten med andra människor

Jag läste en bok rekommenderad till barn i 3-årsåldern. Med tanke på det hade jag inga större förväntningar på att själv få särskilt mycket ur boken. Men det fick jag. Boken handlar om en kille som en dag hittar en pingvin utanför sin dörr. Den ser ledsen ut. Pojken gissar att pingvinen gått vilse och tar därför reda på att pingvinen borde bo på Sydpolen. De far dit, och när de väl kommer till Sydpolen, där pojken ska lämna av pingvinen, visar det sig att det inte alls är vad pingvinen vill. Han ville bara ha sällskap, inte att någon skulle skjutsa ”hem” honom.

Samtidigt läser jag en bok om själavård. Det senaste kapitlet handlade bland annat om att se till personen man ska hjälpa, inte till sig själv. Många gånger tror vi att vi vet precis vilken hjälp människor behöver. Pojken trodde att pingvinen var ledsen för att han kommit bort hemifrån. Så han hjälpte pingvinen till det ställe där han ”borde” vara. Nu var det dock inte så pingvinen ville ha det. Han kände sig bara ensam. Inte alls något pojken tänkt på.

Så här tror jag att det många gånger kan vara. Vi tror att vi ser vad andra har för problem, men i själva verket är det något helt annat. Därför är det viktigt att lyssna, se och verkligen försöka förstå vad människan man träffar vill berätta. Det är viktigt att inte i förväg, innan mötet, själv tänka ut vad personen man ska träffa vill säga. Låt den personen få berätta sin historia. Du behöver inte, och ska inte, ha egna föreställningar. Då kan det gå som för pojken och pingvinen. Pojken gjorde mycket jobb i onödan därför att han inte först frågade pingvinen varför han egentligen knackade på dörren.



Böckerna jag skriver om är Det var en gång en pojke… Funnen och vunnen av Oliver Jeffers och Själavård vid köksbordet av Esbjörn Hagberg

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vad känner du? Vad tänker du? Skriv av dig!